My Jakobsson

Avi Kaplan - Open Up Your Mind (Official Visualizer)

Idag så kom det en vision i form av en match i Necromunda, ett figurspel i Warhammer 40k-universumet. Jag fick uppleva hur det har varit och kommer att vara för min verkliga motståndare, i den fysiska verkligheten. Jag spelade det laget i form av stora, muskliga figurer med tunga vapen, medan jag mötte ett lag som var nätta, lätta på fötterna och utrustade med små knivar och snärtiga piskor. Vi kan kalla mitt lag för Orkanen, och de nätta motståndarna för Rådjuret.

Jag, Orkanen, hade spelat Necromunda många gånger förut, men till saken hör att det helt nyligen har släppts en ny version med uppdaterade regler, och att det var den versionen som vi spelade nu. Jag hade inte varit så pepp på att plugga in de nya reglerna, medan Rådjuret hade ägnat en vecka åt att memorera varje detalj, måla ny terräng till spelplanen och piffa upp sina figurer i alla möjliga glada neonfärger. Själv så limmade jag ihop mina figurer som hastigast dagen före vår match, och hade bara hunnit lägga en svart och en vit grundfärg på dem. Spelplanen var kanske 50x90 cm och vi spelade med sju stycken cirka tre-fyra centimeter höga figurer var.

Sista rycket nu, med webbplatsen, och det är skönt, för nu börjar jag bli riktigt trött. Det hela började som att jag ville sätta upp en liten 90-talsblogg, men nu två veckor senare så finns här RSS, kommentarsfält, mikroblogg, ett forum (återkommer till det!) och heldagar har ägnats åt att göra poesiarkivet läsbart för skärmläsare. Inget av allt detta är perfekt, men jag hoppas att det är tillräckligt stabilt nu för att kunna stå upp och ta emot en första anstormning.

Den inre känslan säger mig att anstormningen kommer nu till helgen, men jag litar inte på den, för att den kommer kanaliserad från en dimension där allting är ”NU!!” Erfarenheten säger mig att jag nog i själva verket har några veckor på mig, för att freaksen brukar alltid ge mig gott om tid för återhämtning innan det blir åka av. Känslan som jag hade av Askungens möss och att det var bråttom är också helt borta. Nu så känner jag istället hur mina guider ligger och solar i vilstolar där inombords.

Jag håller på med att tillgänglighetsanpassa mitt poesiarkiv. Detta sker under stort pust och stön eftersom jag hade byggt det så puckat, att jag nu måste gå igenom varenda dikt rad för rad och ersätta koden. Jag vågar inte be AI om hjälp med det, för att det rör sig om nästan 700 dikter och AI hittar på så mycket tok om man ger den för mycket att göra. Projektet gör dock att jag får en resa genom mina egna ord, och på den resan så hittade jag en av de största spirituella missuppfattningarna som jag har spridit. Denna gång i form av dikten Be.

Det var en period då jag var helt nyligen upplyst, som jag ännu inte hade lärt mig att själv höra mina freaks. Då hörde jag massor av människor i spirituella sammanhang tala om att man måste be sina guider om hjälp, för att de på grund av vår fria vilja inte får hjälpa oss om vi inte ber dem. Detta är inte sant! Våra guider hjälper oss precis exakt hela tiden! De öser hjälp över oss, i stort och smått.

Jag har fått ett förtydligande från mina freaks gällande donationer, och som jag skrev i det inlägget, så kör jag med öppna kort här, så då får ni också höra. Förtydligandet gäller, att jag inte letar efter lösningar för att ta emot donationer för att jag kommer att behöva dem, för det kommer jag inte att göra. Det är därför som jag har blivit utelåst från mitt Patreonkonto samt det som hände när jag försökte registrera mig för den där andra betallösningen. Det var synkroniciteter som strök under för mig att jag inte kommer att behöva hålla på med den typen av betallösningar för att livnära mig.

Förtydligandet ifrån freaksen har kommit i form av minnen av alla de gånger som jag har suttit på internet och slitit mitt hår i jakt på sätt att donera till människor som jag har velat ge pengar till. Frustrationen som jag har känt de gånger som jag har gått bet och inte hittat en enda möjlighet. Eller irritationen när de enda möjligheterna har varit till exempel Twitch eller YouTubes egna system, där jag av egen erfarenhet vet hur stor del av intäkterna som går till streamingjättarna istället för direkt till kreatören.

Så det är detta som det här donationstjatet handlar om. Jag kommer inte att behöva dina pengar. Men jag vill inte försätta andra människor i den situationen som jag själv har befunnit mig i så många gånger, att det inte har gått att skänka när jag har velat. Tack freaks, för förtydligandet! Och varsågod ni andra, nu vet ni med. Swish finns på YouTube, men jag behöver inte dina pengar. Universum ger mig redan allt jag behöver, och jag lovar dig, att jag är oändligt mycket rikare än du, vad siffrorna på våra bankkonton än säger. Kramen! ;)

Wow, haha! Jag skrev i Donationer att jag håller mina ögon öppna för betallösningar. Igår så hittade jag att samma tjänst som tillhandahåller kommentarer för mig också hjälper till med medlemskap, så jag läste runt lite och tänkte att det fungerar. Mitt ”Wow” kommer ifrån hur freaksen skakade på huvudet när jag skulle registrera mig. Det började med att e-postadressen som jag slumpade fram blev ”old.stool”. Jag såg det först när jag klistrade in det i tjänsten och tänkte att, heh, det var en unken adress. Sen skulle jag slumpa fram en lösenordsfras, och första ordet i frasen blev ”rage”. Jag rynkade på näsan och tänkte att, nej, det vill jag inte ha. Så jag slumpade fram en ny fras, och första ordet blev ”Refund”, hahaha! Då fattade jag att mina freaks stod och viftade med en röd flagga framför mig, men jag testade ändå att slumpa fram en ny fras, och i den fick jag ”strife”.

Så vi väntar ett tag med betallösningar, haha! Det får vara ett nummer på YouTube att Swisha till ett tag till. Och detta inlägg blir en påminnelse om att ingenting är en slump. Var uppmärksam på vad din verklighet säger till dig, så kan du bespara dig en massa rage, refunds och strife i din framtid!

Jag var på en stor tillställning med främlingar igår. För första gången i mitt liv så var jag mitt autentiska jag i ett sådant sammanhang, helt utan ursäkter eller bortförklaringar. Och jag upplevde det som att jag slog ned som en bomb i medvetanden runtomkring mig.

Det var fascinerande att se, hur människor liksom ryggade tillbaka av mig och mina ord. Hur deras skräck fyllde luften runtomkring dem, och hur de sedan drogs tillbaka in av mitt märkliga, helt orubbliga självförtroende, när jag vägrade att spegla deras skräck tillbaka till dem. Jag befann mig i en miljö av elitpresterare, och jag berättade för dem att jag hade sagt upp mig för att bli poet. Ni kan själva föreställa er! Jag berättade att jag trodde på Gud och följde min egen lycka, i en samling med skräckslagna ateister som jag med kärlek kunde känna igen mitt gamla jag i. Konversationer som hon mentalt skulle ha försökt kräla baklänges ut ur. Jag gjorde människor obekväma i ett sammanhang där det sociala kontraktet säger att vi ska stryka varandra medhårs, och jag njöt varje sekund av att bryta det kontraktet.

Visionera bara fortsätter att komma, så jag antar att de är vardag i mitt liv nu? Saker som jag aldrig någonsin kunde ha föreställt mig skulle ingå i min mänskliga upplevelse. Men vi sa ju till dig! Haha, ja när jag var typ elva år, ja! Då förstod jag inte vad ni sa. Nej, men vi sa till dig... Nu ler de finurligt och pekar mot dikten som jag skrev häromdagen, Informationsflödet. Men ja, det var ett jäkla tjat om Oraklet i Delfi i böckerna som jag läste när jag var barn, det var det.

Idag så var jag på promenad i ett välbekant område, då jag såg en ny skylt uppsatt: ”VÄRMECENTRALEN”. Kugghjulen började snurra i skallen. Vad då för värmecentral? Varför är det skyltat, och varför är skylten handskriven? Nyfikenheten växte, och jag kände att jag behövde få veta. Så jag svängde av vägen, och strax så passerade jag en liknande, handmålad skylt, ”VÄRMECENTRALEN”. Vägen var ny för mig, och ledde in i en skog, uppför en backe. Jag klurade: kunde det verkligen vara en riktig värmecentral (och vad är ens det?) eller skulle jag möjligen hitta en överraskning? Någonting inombords kittlade mig att jag hade bytt till den här verkligheten, där de här skyltarna stod, av en anledning.

Någon som jag är sammanlänkad med är väldigt stressad idag. Det är besvärligt för mig, för att det gör också mig väldigt stressad, utan synbar orsak. Min dag handlar bara om att gå runt och påta hemma, lägga till funktioner på webbplatsen (kommentarer fixade!) och skriva poesi, och har absolut inga stressmoment i sig. Min partner har semester och går också runt och skrotar utan anledning till stress. Så allt jag vet är att någon har något stort på gång, och att det spiller ut över mig.

Jag vet också att det är relaterat till mig, eller relevant för mig, för att annars så skulle jag inte få den här informationen (stresskänslorna). Jag tror också att jag vet vem det rör sig om, för att jag fick en sjudundrandes synkronicitet runt lunchtid om att ”slåss mot vinden” tillsammans som två underdogs, men jag vet inte säkert, och kan inte säga mer om saken. Allt jag kan göra, är att påminna om att allt är i sin ordning och allt kommer att gå bra. Livet är ett skådespel där ingenting är på riktigt, och alla andra människor är skådespelare i vår pjäs där vi har huvudrollen. Varje människa har sin egna pjäs, sitt egna VR-headset, och allting som händer oss sker i överenskommelse med andra spelare. Ingen kan göra någonting mot oss som vi inte går med på. Det du vet är sant är det som styr. Och du vet att vi är sant. Hm.

Edit 14:12. Haha, strunt i mig! Det var min partner. Visade sig att han är helt sönderstressad! Nåja, det ena utesluter inte det andra. Vi kan vara flera som är insyltade i den här stressenergin just nu :)

Jaget har brustit ut i febril aktivitet den senaste veckan, i radikal motsats till hur det har varit det senaste ett och ett halvt året. Hela den tiden så har mantrat inombords gått, ”Vila. Du kommer att behöva det!” Men sedan förra fredagen har det plötsligt bytts till ”KÖÖÖÖÖRRR!” med hejarklack, tutor och visslor. Flera dagar har det därför varit upp klockan fem på morgonen och ”programmera”, blogga och dikta till nio på kvällen. Jag har också fått synkroniciteter som signalerar för mig att jag jobbar mot en deadline som jag inte kan se. Ibland så tänker jag att, ”Det där kan jag göra sen,” men då hör jag varje gång omedelbart svaret, ”Nej. Du kommer inte att ha tid.”

Jag skriver ”programmera” inom citationstecken eftersom jag förstås inte programmerar, utan klipper kod ifrån Claude. Jag har aldrig sett Python förut i mitt liv, så jag har ju ingen aning om vad jag tittar på. Vi hade väl byggt kod i tre dagar när jag först frågade Claude varför en funktion kraschade när jag inte hade tabbat in raden, och Claude ba, ”Hela Python är uppbyggt efter hur du tabbar, fattaruväl, visste du inte det?!” Eh. Nej? Vad är det för puckat system? Eller smart system, vad vet jag. Jag bara klipper och klistrar.

De stora visionerna som jag får brukar det också alltid följa med en liten meta-fil till som bekräftar att det är en vision samt ger mig kontexten, så att jag kan förstå innehållet i visionen. Så i visionen med nyckelpigan så sa metafilen att visionen var menad att lugna mig, och handlade om min dåvarande livssituation. I visionen med mjukisbyxorna så sa metafilen att visionen var menad att gratulera mig, och handlade om mitt liv i sin helhet. Men jag har fått en vision där metafilen inte var komplett, så att jag varken vet vad visionen handlar om eller är helt säker på varför jag fick den. Kanske fick jag den för att det var menat att jag skulle dela den?

Jag kom ut utanför ytterdörren och såg fyra gråsparvar sitta på min cykel. Hela cykelstället var fullt med cyklar, men fåglarna hade alla valt just min cykel att sitta på, och det var en spänd stämning över sparvarna. De hade alla sina blickar riktade mot ett närliggande buskage. Särskilt en gråsparv som satt på cykelkorgen en bit ifrån de andra såg orolig ut, och alla tjattrade de med läten som jag inte är van att höra ifrån gråsparvar. Jag följde deras blickar mot buskaget, och såg precis då en skata hoppa ut, med en väldigt kraftfull känsla av trots runtomkring sig. Makt. Kontroll. Böj knä! Gråsparvarna tystnade helt. Först då så såg jag att skatan hade något i sin näbb, som den med en kaxig, nonchalant rörelse kastade i marken. Och jag, helt stum inför skådespelet, såg att det var en död gråsparv. Jag gick därifrån och lämnade fåglarna så, i den scenen.

Det enda som stod i den medföljande metafilen från mina guider, var att det jag hade sett var något som pågick bakom kulisserna, där jag inte kan se det. Jag vet att det på något vis rör mig, eftersom alla gråsparvarna satt på just min cykel, men inget annat fick jag veta. Vad det har för betydelse för mig eller mitt liv, det kan jag bara spekulera i, och det gör jag inte, för att jag känner inte att jag kommer någonvart med det. Så det blir så här. Varsågoda: en vision som jag fick i juli, som jag inte förstår. Kanske var den till någon annan.

Not: Jag lägger upp en ny kategori för visioner, och för att den ska vara komplett så slänger jag med detta inlägg in en kopia av det som i skrivande stund står om visioner i FAQ:n.

Ser du visioner? Vad är en vision?

Ja. Jag använder ordet "vision" som ett paraplybegrepp för något som är extremt svårt att förklara och som kan innehålla visuella element, men inte behöver göra det. Visioner rör sig inte om hallucinationer, som har att göra med hur vår hjärna tolkar intryck åt oss. Visioner handlar om förståelsen för att precis allting vi förnimmer är informationsbärande och att vad som helst i vår omgivning i kombination med vårt inre liv kan radas upp till en enda, fantastisk, sammanhängande synkronicitet, som bär på ett tydligt, riktat budskap. Om det är en större vision så börjar och slutar den ofta för mig med en obeskrivbar känsla av en ödesmättad gongong som slår.

Jag har fått en stark känsla av att det är menat att jag ska dela den här videon nedan. Jag fick höra igår, att du har gjort detta så många gånger, men det här är första gången som du lyckas, och sen så blev jag påmind om Malenia. (En person står på toppen av ett berg och håller båda händerna uppsträckta med en flagga fladdrande i vinden, i en segergest.) Malenia är en valfri boss i Elden Ring. Elden Ring är ett spel av FromSoftware, som även har gett ut bland annat Dark Souls och Bloodborne. Jag har två vänner som jag brukar spela dessa spel med, och vi har stångats mot alla möjliga bossar. Det finns några riktigt tuffa, som vi har stångats mot säkert uppemot 10-15 gånger innan vi äntligen har lyckats ta ned dem. Men Malenia..? Jag minns inte längre exakt hur många gånger som vi slogs mot Malenia. Någonstans runt 60 försök gjorde vi.

Det blev en rutin, några timmar om dagen, då vi återuppstod, sprang fram till portalen, åt en krabba, kastade en spell, gick in, slogs, dog, återuppstod, sprang fram till portalen, åt en krabba, kastade en spell… Många gånger så varade fighten bara i några sekunder. Malenia har en helt jävla omöjlig attack som kallas Waterfowl Dance, där hon flyger upp i luften och dyker ned på vad som känns som slumpvis motståndare i en fullkomlig orkan av svärdshugg som är nästintill omöjlig att undvika. Och om man inte undviker den, då dör man närapå helt säkert.

Jag hade svårt att sova i natt på grund av en överväldigande känsla av en stor mängd människor som ville ge mig pengar, och som letade efter sätt att göra det på utan att kunna hitta något. Jag upplevde hur de liksom surrade sinsemellan medan de letade och klurade. Och jag förstår att jag, som jag skrev om häromdagen, kände av framtiden så som jag har valt den nu. Jag förstår också att det var mina guider som uppmärksammade mig på den, men jag begriper inte varför vi behövde ta det djupdyket klockan tre på natten. För att hela dagen så meckade du med bloggen och var okontaktbar. Ah. Fair enough. Nåväl, ja, jag ser hur detta kan komma att bli en situation som uppstår. Jag fick massor av synkroniciteter igår kväll som kretsade runt ”att gå viral”. Jag har fått sådana tidigare, så jag vet att det är på gång för mig och att mina freaks flaggar upp det för mig med jämna mellanrum så att jag ska kunna förbereda mig på bästa vis. Den här sidan är till exempel en sådan förberedelse! Tack vare att jag har fått heads up, så har jag hunnit med att bygga det här utrymmet som kan fungera som en plats som kan samla upp alla de nyfikna människor som kommer att vilja kika in i mitt liv en vacker dag inom en väldigt nära framtid + känsla av stress + bild på Askungens möss.

Just nu så är den enda möjligheten att det går att swisha till ett mobilnummer som jag har lagt ut på YouTube. Jag upprepar inte det, för att det är skönt att bara ha ett ställe att ta bort det ifrån om det blir problem. Numret hör till ett ”slask-SIM”, så det är inte katastrof att få en massa oönskade meddelanden och samtal till det, men just Swish är inte den bästa lösningen för att ta emot donationer. Och jag kommer ju faktiskt att behöva ta emot donationer, åtminstone till en början, för att jag inte har någon annan inkomst. Det här är mitt jobb nu! Det är min poesi, mina texter – ja egentligen jag – som ska generera min inkomst. Men huret, det får jag fundera på.

Jag skrev om visioner i min FAQ, och lustigt nog så strax efteråt fick jag en av just de där sällsynta visionerna som jag beskrev med nyckelpigan. Detta inlägg blir till lite i utbildningssyfte, så att ni bättre ska förstå vad en vision är för något, men också för att berätta något om mig och var i livet som jag befinner mig just nu.

Kom ihåg att grunden till allt detta är att verkligheten är en illusion, så att exakt allting som pågår i den kan vara informationsbärande till oss. Tänk dig att du har en VR-hjälm och ett par hörlurar på dig. Allting som du ser och hör då är ju relevant information till dig ifrån VR-spelet som du spelar. Det förekommer liksom inte ”slask-info” som inte är relevant för din spelupplevelse. Du kanske inte alltid förstår varför som spelutvecklarna har lagt till vissa saker i spelet, men du kan ändå förstå att de har haft en intention med allting som finns med, ned till minsta grässtrå. Precis så är livet!

Blev så full i skratt! Jag klickade in på En tegelsten gör mer nytta än kulturkanon i Svenska Dagbladet och började läsa om diktantologin Svensk poesi, bara för att finna mig själv helt ointresserad och undra, ”Varför klickade jag på det här?” Och då såg jag. Synkroniciteten som mina freaks bjöd mig på:

Jag har i alla fall roligt jag, med rösterna i mitt huvud. Ta en dikt på det, vettja!

Svensk poesi

Spännande! Jag fick ett oväntat direktmeddelande från mina freaks. De brukar fylla mina dagar med, ”Allt är väl! Du gör rätt! Fortsätt så!” Men nu plötsligt så hörde jag, ”Håll i hästarna! Du har inte all information än.”

Och då spetsar jag förstås öronen. De förklarade, att de ser att jag väldigt gärna vill komma igång, men att jag måste vänta några sekunder till, så att alla pusselbitar ska hinna ramla på plats. Så jag har på känn vad det här handlar om, men tänker att jag vill se om jag kan försöka reda ut det närmare med lite tarot- och orakelkort. Jag satte mig här för att ta itu med det, när jag hörde ett fasligt oväsen ovanför mig. Så jag kilade ut på balkongen för att kika, för att på grund av de där freaksen så har jag numera tydligen blivit en sån som måste kolla på varenda jävla flygplan som far förbi. Å ta mig fan! Rakt ovanför lägenheten: ett biplan. Dubbelvingat alltså. For förbi närapå övertydligt rakt igenom mitt synfält, ”TITTA PÅ MIG,” vände i en snäv cirkel och flög tillbaka, rakt ovanför mig igen. Och det, mina vänner, är vad vi kallar för en synkronicitet. Flygplan, de betyder något för mig. Om några av de här korten som kommer att dyka upp nu dessutom skyltar med rävar eller kolibris, då är det ingen fråga om varför jag ska hålla mina hästar. Så nu kollar vi. Heh. Kolla kolibris.

Jag skrev i Kreativt flöde att jag nyligen gick igenom en längre, utomkroppslig upplevelse, varefter sättet jag skriver poesi på förändrades. Något annat som också förändrades, var hur jag känner av framtiden.

För att förstå varför jag skriver att jag kan känna av framtiden så behöver man bakgrundskunskaper om vad en människa och verkligheten är för någonting. Detta har jag talat om i timtal borta på min YouTube-kanal, så jag tänker inte gå igenom det igen nu. Här i bloggen så kommer jag att skriva under förutsättningen att du som läser här vet om grunderna i det som jag föreläser om på YouTube. Det finns en FAQ-playlist där som jag vet kunde vara bättre, men i alla fall borde kunna fungera som en startpunkt. Under dagen så kan jag också börja bygga en FAQ här för bloggen.

Utan att jag egentligen styrde över det själv, så är mitt gamla manus till den senaste poesisamlingen som jag har skrivit, med arbetstiteln Fjärilar och spindlar, nu i inkorgen hos ett förlag. Skickat vid den högst professionella tidpunkten 00:28. Och så där är det ju, med själen. Den bara tar över och kör, ”Nu gör vi så här!”

Jag läste inte ens igenom det, men jag jobbade ju med de där dikterna i evigheter och kan närapå samlingen utantill, så jag vet ungefär vad det var som jag bifogade. Med gnisslande tänder så höll jag mig också ifrån att informera förlaget om DIKTEN, som ligger och skaver en tredjedel eller så in i boken. Problemet var, att hela boken följer ett narrativ, men på ett ställe så skedde ett litet för stort hopp i berättelsen för att man riktigt skulle kunna ha en chans på att hänga med. Så jag fick liksom skriva en ”förklarande” dikt, för att limma ihop två delar av boken. Tror ni att det går bra att krysta ihop en dikt vars syfte är att förklara? Nej. Nej, det gör det inte. Det känns som att hela alltet stakar sig när man kommer till den dikten.

Och nu så måste jag korrigera mig själv direkt. Jag lade mig nämligen för att vila när freaksen påminde mig om en av Bukowskis dikter, genom att säga till mig, ”Don’t do it!” De vet vad jag tycker om just den delen av den dikten, så det hela var något som startade en tankesnurra om exakt vad det är som känns självklart i ens själs syfte. Man kan råka läsa mitt senaste inlägg, Kreativt flöde, som Bukowskis ”so you want to be a writer?” Men för att detta inlägg ska bli vettigt, så måste vi börja med hans dikt.

so you want to be a writer?

(Charles Bukowski, 1920-1994)

Sådärja, två dagar senare så är en blogg på plats, och jag kan skriva om det som jag egentligen hade i tankarna från starten, nämligen: kreativitet.

För ni som håller koll på min poesi kan, om ni har sneglat mot den i augusti, ha lagt märke till någon liiten avvikelse. Från att knappt ha varit aktiv sedan april eller möjligen september 2025, så har det plötsligt forsat ut upp emot 8-9 dikter om dagen ur mig. Vad fan har hänt?

Nu har jag, My Jakobsson, en webbplats där du kan prenumerera på de av mina flöden som du är intresserad av, via RSS. Webbplatsen hittar du på tankar.myjak.net.

Detta flöde som du läser nu är för så kallade ”riktiga nyheter”. Här publicerar jag information av typen kommande framträdanden, boksläpp, ”Nu finns det en webbplats,” eller liknande. Detta flöde är för dig som är lite lagom nyfiken och nöjer dig med ett fåtal uppdateringar om året.

Du prenumererar på detta genom att klistra in denna länk i din RSS-läsare: https://tankar.myjak.net/rss-nyheter.xml

I skrivande stund så kan man också prenumerera på mina nya dikter, mina tankar (motsvarande en blogg), eller ett ”allt-i-ett”-flöde. Se sidan om RSS-flöden för mer info om RSS, inklusive länkar till dessa andra flöden.

Allt gott!
My

Kul att man kan bli så himla stolt av att ha klippt och klistrat kod direkt ifrån en AI. Men min app blir så fiiiin! AI och jag har typ byggt Tumblr. Så det senaste nya är att nu finns taggar, och syftet med dem är att det ska gå att prenumerera på det innehåll som man är intresserad av. Jag sammanfattar förstås detta om RSS på en separat sida sen, men nu finns det alltså en RSS där man kan prenumerera på allt som läggs upp i den här bloggen (rss.xml), och en för vardera tagg separat, som just nu är tankar (detta) samt poesi: rss-tankar.xml, rss-poesi.xml. Som sagt så behöver man en RSS-läsare för att dra nytta av det hela. Det finns många gratis alternativ. Fråga AI!

Det kanske känns märkligt att hålla på med detta istället för t.ex. en mejllista, men det är för ditt eget bästa :) Med RSS så kan jag inte spåra dig (jag får ingen info om vem eller hur många som läser), du har kontroll över vilka nyheter som du vill ta emot, det är helt gratis och din e-post riskerar inte att läcka (för att den är inte inblandad alls). En annan fördel är att du faktiskt aldrig behöver klicka in på den här webbsidan; du kan läsa allt jag skriver här direkt i din RSS-läsare!

Blev transporterad tillbaka i tiden till 00-talet nu, när jag tänkte att jag skulle sätta mig och piffa på min bloggs CSS, men, blev irriterad på att bluetooth dött igen så att min datormus inte gick att använda. Tänkte, att jag har inget bättre för mig, jag kan väl titta lite på det...

... klipp till FYRA TIMMAR SENARE med en hel uppgradering till nytt operativsystem. Satans Linux, det är jämt så här. Nån liten skitgrej ballar ur med grafikkortet och sen har man fyra veckor i forum framför sig bara för att kunna kolla på en video. Jo visst, de säger att Linux är så användarvänligt nu, och ja, ja, SÅ LÄNGE DU INTE FÅR PROBLEM. Nu fick Claude (Anthropics AI) rota i forumen åt mig, så det går ju fortare idag än för 25 år sen, men gaah... Allt jag ville göra var att snygga till lite här inne. Men istället blev det fyra timmar på att få muspekaren att röra på sig.

Ja, visst FAN fattar jag att det här är ett budskap från mina freaks, men skjut mig om jag ska behöva komma på vad det är. Som körsbär på toppen så flög dessutom ett litet jävla privat flygplan över huvudet på mig precis när jag skrev att jag fattar att det är ett budskap. Den som vet vad flygplanshelvetetet är, den vet.

Det här är INTE min dag, och nu vet jag att en annan jävel är inblandad i varför. Jag måste låta dammet lägga sig lite bara innan jag kan ha en chans på att ta reda på vad det rör sig om. Just nu: för irriterad. Blev inte bättre av att en förkylning som jag anade var på gång bröt ut under de här fyra timmarna.

Perkele. Var ful ett tag till då, bloggjävel.

Fuck me, det visade sig ta stopp hos webhotellet, som inte visar min RSS-fil korrekt. ”Vad är det för ett kasst webbhotell?” undrar du då, och då svarar jag, ”Skit i det du. Vad gör du ens här, jävla hacker, det här är en poesisida!” Jag har valt webbhotellet för att jag gillar det av andra anledningar, och jag ger hellre upp på flotta funktioner än det.

Jag har skrivit till support och frågat om de kan göra ett undantag och slänga till mig en .htaccess, men vi får se vad som händer. Kanske får jag tänka om. Men oavsett så kommer jag att bygga ut här lite, och nej, det kommer inte att vara en teknikblogg. Jag kommer att skriva om Gud och skit. Jag har märkt behovet, med saker som inte strikt är poesi men ändå har hamnat på poesisidan. De sakerna kommer jag också att flytta hit och bakdatera, så ”mitt första inlägg” igår kommer inte att se ut som mitt första inlägg. Mycket att göra; ska bygga om appen också så att jag kan redigera inläggen inuti dem istället för att gräva i koden. Såg en massa stavfel i gårdagens inlägg som jag inte riktigt orkade in i html:en för. Ska väl länka ordentligt mellan mina sidor också, har ju t.ex. en hel YouTube-kanal som jag inte har brytt mig om att koppla ihop med detta. Den ligger på https://www.youtube.com/@LovingFreaks - och ja visst ja, fixa markdown till länkar.

Jobb jobb jobb! Nu visade mig freaksen Askungens möss i mitt tredje öga, kek.

Sådär ja. Min partner har länge tjatat om att i framtiden så kommer vi inte att ladda ned en massa appar hela tiden, utan vi kommer att be AI att bygga dem åt oss vid behov. Och jag blev nyligen sugen på att börja blogga igen, men var mindre intresserad av att sälja min själ åt någon av bloggjättarna vars plugins dessutom ständigt blir hackade. Så, jag tänkte att jag testar min partners tes. Kan jag, som inte har programmerat sen en universitetskurs år 2000, bygga en app som hjälper mig att generera blogginlägg till en index-fil samt en RSS?

Svar? Inga problem. AI berättade hur jag skulle installera phyton och skrev koden åt mig, så nu är det i rull! Jag har min egen lokala app med full kontroll över vad som pågår i mina filer. Det känns fräscht! Som att vara nydushcad.

Det ser förstås lite ”Under Construction” ut här till en början, men jag tycker om det så. Jag har skapat min poesisida ungefär på samma vis som man byggde hemsidor på 90-talet av en anledning. Rent och avskalat, utan en massa kladd i koden. Ja, ni får kalla mig tant. Det har mina polare gjort sen jag var 25, så jag är van :D

Nu skickar jag upp det här och kollar att RSS-filen funkar, och sen blir det nog åka av här ska ni se. Kanske kommer tant att förklara för er vad en RSS är. Haha! Nä, det får ni fråga AI om. Men prenumerera gärna! Jag har ändå meckat en halvdag för att fixa en. Uhm... som... det kanske finns länk till här någonstans... Nej. Nej, det gör det inte.

Testa tankar.myjak.net/rss.xml och så hoppas jag att jag har lagt den där.

Vi hörs!

Nedan så följer en konversation som jag hade med GPT-5.4 mini. Lätt putsad i det att jag till exempel har tagit bort vissa av AI’ns följdfrågor. Fetstil är tillagd i efterhand för förbättrad läsbarhet.

My:
Vad menas med ”through the looking glass”? Dels vad betyder looking glass på svenska, men också om det är ett uttryck vad det betyder ideomatiskt. Hänger det ihop med carolls böcker om Alice?

Jesus kuken kristus på en pinne, vad var DET DÄR om!? ”Kommer att ha en utomkroppslig upplevelse,” jo jag tackar jag. Tre dagar spirituellt bootcamp in och ut ur oändligheten!?

”Så här går det till när vi väljer parallella verkligheter. Lägg märke till hur människan mår bäst om vi väljer närliggande verkligheter för att liksom stanna inom ’suspension of disbelief.’”

Tidigare publicerat i ett annat sammanhang. Flyttat till myjak.net den 2026-09-09.

Okej, djupt andetag. Då ska jag ge mig in på att försöka förklara något viktigt. Jag känner på mig att om en enda av er förstår att detta är sant och tillämpar det jag skriver, så kommer alltsammans att nystas upp som när en tråd dras ur en stickad tröja.

Tidigare publicerat i ett annat sammanhang. Flyttat till myjak.net den 2026-09-09.

Det finns inga ”tidigare liv” som vi har reinkarnerat ifrån, för det finns ingen annan tid än nu. Alla liv pågår samtidigt. Vi bara riktar vår uppmärksamhet mot detta, just nu. Likt att titta på en TV, så har vårt medvetande just nu valt att titta på denna kanal, men alla andra TV-program pågår samtidigt på andra kanaler.