Veckans dikt: Tidssprickan i Åmåls park
/My 2023-04-14
Här vandrar vi i minnen från min gymnasietid och av någon som jag kände då. När jag var vuxen, många år efter att vi hade setts för sista gången, så kom det en dag ett handskrivet brev, där den här personen berättade för mig att hon hade varit kär i mig när vi var tonåringar. Tanken hade aldrig slagit mig före dess, att det ens var möjligt att en kvinna skulle kunna bli kär i mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med informationen, och brevet kom dessutom mitt i en turbulent tid i mitt liv, där jag inte kände att jag hade emotionell styrka att orka ta tag i det. Så jag lade det åt sidan och tänkte att jag svarar senare.
Sen försvann brevet, med hennes adress. Det här måste vara 15 år sedan nu, och ibland så minns jag det här. Brevet som jag fick där någon öppnade sitt allra innersta för mig, som jag aldrig svarade på. Jag undrar hur det gick för henne i livet. Jag önskar att hon fick veta, att det inte handlade om någonting som hon skrev. Hon råkade bara söka upp mig i en period då jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag hade alltid intentionen att jag skulle svara henne när jag mådde lite bättre, och hade lite mera ork. Jag är ledsen att det inte blev så.
Livet. Ibland blir det så här, och det finns en mening med det också.
Ta hand om er!
My