Walk the Walk
Jag (stursk): Jag är redo att synas nu!
Mina guider (omnipotenta): ger mig en prenumerant och sju notiser
Jag (panikslagen): försöker kräla baklänges ut ur rummet
Jag har vaknat upp i mitt nya universum nu, precis som freaksen igår sade att jag skulle göra. När jag öppnade upp mobilen på morgonen så såg jag de första tecknen jag har sett på ett år att mina manifestationer nu har börjat röra på sig i min fysiska verklighet. Dels så såg jag det i form av notiser på min YouTubekanal, och dels så kände jag det inombords. En obeskrivlig känsla av ett stilla flöde, där jag förut kände stiltje.
Jag fick också hjälp – något som jag har manifesterat så det knakar – i dels formen av yin, dels formen av yang. En yinenergi kom in och gav mig avlastning i form av att hen hejade på mig, tröstade mig att jag var stark, och betryggade mig om att jag kan göra det här. En yangenergi kom in och erbjöd avlastning i form av handling, och erbjöd vänligt tips om marknadsföring och andra liknande praktiska saker.
Jag har hela tiden vetat om att jag kan göra det här själv, men bara för att jag har vetat om det så betyder det inte att jag inte har varit orolig och längtat efter att någon hjälte ska svepa in och säga, ”Jag löser det!” Mina guider har hela tiden sagt att ingen ska komma och göra det, för att jag måste göra allt själv så att jag vet bortom alla tvivel att allting som kommer är min egen förtjänst. Men jag har ändå hoppats, för det har varit så in i helvete tungt att bära hela den här manifestationen helt ensam.
Jag manifesterar att jag ska bli berömd, rik bortom fattningsförmåga och starta en retreat som ska växa till ett off-grid-samhälle. Syftet med att vara berömd är att jag helt enkelt måste vara det för att kunna hjälpa folk på den skala som jag känner att jag är menad att hjälpa, och det är samma med pengar: jag behöver enorma resurser för den sortens investeringar som jag vill göra i andra människor. Jag försöker att manifestera allt detta ur tomma luften. Genom att knåpa ihop en hemsida med hjälp av en AI. Jag har inte berättat för en levande själ vart det är jag är på väg. Ja, förutom i min YouTube-kanal då, men det har fram tills nu varit synonymt med att prata ut i ett tomt rum. Folk i min omgivning har frågat mig hur det går med mitt företag och vad jag ska göra, och jag har behövt svara svävande och undvikande i ett år nu, att ”Jag ska hjälpa människor” och ”Det rör på sig”.
Jag har inte kunnat säga till någon att ”Det rör på sig” har handlat uteslutande om att det har rört på sig på ett energiplan. Att hela året som har gått har jag ägnat åt att forma min framtid i tanken tillsammans med ett team gudomliga, icke-fysiska varelser som talar med mig via telepatiska metaforer. Att jag har gått och blivit ett orakel som kan se framtiden och vet om att jag en dag kommer att bo i samhället som jag har skapat, bara genom att sitta hemma och tänka och känna i ett år och sen starta en blogg med poesi. Alla skulle tro att jag har gått och blivit fullständigt galen.
Men jag är inte fullständigt galen. Jag är vaken. Jag ser rakt igenom illusionen som är den fysiska verkligheten, och jag ser hur man styr den dit man vill. Bland annat genom att sitta hemma och känna målinriktat i ett år. Jag tror inte att många kan föreställa sig hur oerhört tungt det jobbet har varit. På pappret så ser det ju ut som semester: att sitta och tänka. Men den här manifestationen har inte på något vis kommit gratis. Arbetet som jag har lagt ned det här året har varit betydande, och jag känner mig också helt utmattad av det. Trots att det som sagt på pappret ser ut som att jag inte har gjort någonting.
Men någonting har gjorts, och nu tar det äntligen sin första form i den fysiska verkligheten. Härifrån, säger freaksen, är det smooth sailing. Jag har lite rädslor kvar att ta mig över bara, men det jobbar vi med nu och det verkar gå fint. Jag accepterade hjälpen från både yin- och yangenergin och visade på så vis för universum att jag är redo att ta emot allt det som komma skall. Paniken över att se notiser får vi väl ta hand om successivt.
Freaksen har sagt att jag kommer att gå viral, men med det som kom idag så visade de tydligt att det inte kommer att hända förrän jag är emotionellt redo för det, och som det känns nu så är jag nog inte så redo som jag trodde. Vilket freaksen visste förstås. För min del så har jag knappt känt någon rädsla sen min upplysning så jag blir överraskad när jag gör det. Jag kände att den här skräcken för notiserna var djupt fysiskt rotad i kroppen. Ett hot mot min säkerhet som programmerats in i barndomen. De där notiserna kändes liksom lika farliga som döden i den meningen att för ett barn så är frånvaron av kärlek lika farlig som döden: om du inte tas om hand så är det fritt spelrum för vilda djur eller elementen att ta kål på dig. För mig som barn var uppmärksamhet detsamma som frånvaro av kärlek; att läggas ut på en klippa för att ätas upp av tigrar.
Men nya tider nu, nytt universum. Jag tar mig igenom det här också, och på andra sidan om det så ska jag leva mitt syfte så det stänker om ’et!
Ta hand om er! Jag är på strålande humör idag. Lite rädd, ja – men strålande humör!