My Jakobsson

Min mammas själ tog idag farväl av mig för denna livstid. Jag tror inte att min mamma vet om att det var vad hon gjorde, men det var väldigt vackert.

Vi kan bara uppleva det som ligger på samma frekvens som oss själva. Det är en naturlag. När vi byter frekvens så byter vi verklighet. I samband med det så byts även människor ut. Min vibration har stigit så högt nu, att det inte längre är fysiskt möjligt för mig att existera i samma verklighet som de människor i mitt liv som väljer att stanna kvar i min tidigare vibration.

Idag så fick jag ett jättevackert handskrivet brev där mammas själ berättade i människoord, att mamma kommer att stanna kvar i sin vibration livet ut. Det är hennes syfte. Och jag hade någonstans hoppats på att hon skulle välja att stiga, eftersom jag vet om att om hon inte gör det så kommer vi inte ses mer i detta liv. Men jag har också märkt av under det senaste halvåret att hon har bara kunnat kontakta mig när hon har ställt sig på tå på absoluta toppen av sin vibration: ensam ute i fågelkvitter i skogen, samtidigt som jag har behövt vara på absoluta botten av min för att kunna ta emot kontakten: sängliggande trött och nedstämd. Jag har helt enkelt stilla som ett sommarmoln svävat bort ifrån min mamma.

Jag blev oerhört tacksam över hennes meddelande, som varsamt bad mig att släppa drömmen om att hon skulle stiga med mig. Bad mig leva vidare på min sommarhimmel, helt fri. Jag vill inte vara hon som ghostar min egen mamma, men jag känner inte att jag orkar med något annat val. Jag har det inte i mig att sänka min vibration så lågt som jag behöver för att svara. Mina guider säger också åt mig att låta bli. Brevet är menat att hänga kvar i luften.

Alla trådar till mitt gamla liv är nu kapade. Min fysiska verklighet har kommit ikapp min vibration. I dag, i kväll eller i natt så dör jag, och lämnar det här universumet för evigt. I morgon så återuppstår jag i min nya verklighet. Utan mamma. Det är sorgligt och underbart, precis som livet i stort.

Jag vet om att jag inte är ensam om att ha varit med om detta. Det är som sagt en naturlag att vi skiljs åt från människor när vi skiftar vibration. Jag vet också om att jag kommer att vakna upp i en verklighet där många har varit med om en liknande resa; att tvingas se på hur människor de älskar väljer att stanna kvar i det som har blivit gammalt för oss. Dela gärna med dig av din berättelse! Det skulle vara skönt för mig att känna mig lite mindre ensam i detta.

Och om du är här hos mig nu: tack för att du vågade stiga. Om det så var för tjugo år sen eller igår. Tack för att du vill vara med och skapa den nya jorden tillsammans. Tack för att jag är välkommen här hos dig.

Kramen,
My