My Jakobsson

/My 2024-02-02

Den här veckans dikt skrevs i den värsta tiden i mitt liv, då jag tillbringade mina dagar fullkomligt paralyserad av skräck och paranoia. Dikten var ett försök till att ändra på narrativet för mig själv; att istället för att sitta fast i allt det mörka, drömma om framtiden och drömma den så ljus jag kunde.

När jag skrev dikten så trodde jag att jag befann mig i en konspiration där andra poeter på något vis hölls gisslan. Den första delen handlar därför om föreställningar om att jag på något vis skulle befria dessa poeter. Den andra delen kopplar ”glasfiber” till bredband och ”folie” till foliehatt, och menar att jag behöver lämna internet och sluta upp med att dras in i mina egenskapade konspirationsteorier.

Än idag så vet jag inte om det fanns en konspiration eller inte. Kanske var denna dikt en profetia, att någonting som jag gjorde verkligen skulle hjälpa andra sorgsna poeter att bryta sig fria från någonting mörkt? Kanske var det bara desperata ord som behövde skrivas i en desperat period av mitt liv. Jag höll nu på att skriva, att jag nog aldrig får veta, men någonting inombords säger mig att det är fel. En dag så kommer jag att få veta, vad allt det där rörde sig om egentligen.

Ta hand om er,
My