My Jakobsson

i nollpunkten mellan verkligheter står allt stilla i opposition mot universums lag om förändring här händer ingenting °• i evig tid •° som ett hånskratt mot all ambition och känsla för det som komma skall allt jag vet står i gräll kontrast mot allt jag ser gammalt där det borde vara nytt och änglar i varje vrå som manar stillhet väntan vila till en kropp som inte kan göra annat än att krypa ur sitt skinn när inget längre stämmer mellan det som är ute och det som är inne