My Jakobsson

Det hände något i lördags. Jag fick en massa synkroniciteter veckan före som sa att ”lyrikparken” och ”värmecentralen” skulle öppna då, men på dagen så såg jag ingenting av det i min fysiska verklighet. Men någonting drastiskt hände med mina energier. Någonting som har tagit mig fram tills nu att lägga märke till och identifiera. Veckan fram till lördagen så befann jag mig i en ovanligt stark klarhet, men någonstans under helgen så blev det istället som att kliva in i en dimma av förvirring, ”håll tyst” och en odefinierbar känsla av att jag borde vara rädd.

Ingenting vi gör är en slump, och jag lägger också märke till att i fredags så köpte jag vit salvia, något som jag inte har använt mig av sedan i vintras. Vit salvia är en av många tekniker som man kan använda för att rena sina engergier från oönskade, yttre energier, som till exempel yttre påtvingad förvirring, ”håll tyst”, och rädsla. Jag har inte känt att jag har behövt pyssla med sådant på länge, och har inte känt det nu heller, men samtidigt så har jag gått hela helgen och omedvetet eldat vit salvia. Först nu så förstår jag, att det fanns ett syfte med det.

Jag har också drabbats av en lust att ”ge upp” och berätta allt jag vet? Jag skrev i ett mikroinlägg att jag har kontakt med fyra personer, och har sedan dess flera gånger känt mig manad att skriva ett långt, förklarande inlägg om exakt vilka dessa är och hur vi har kontakt. Det sistnämnda kan jag svara på med en gång: kontakten är på själsnivå. Det är ingen som har pratat med mig på något annat vis, än telepatiskt. Men den här plötsliga lusten som jag har fått att gå in på detaljer om mitt och andras liv, den känns… onaturlig för mig. Särskilt som den kom med den där känslan av att… jamen, vilja ”överlämna mig” till något eller någon?

Allt detta låter kryptiskt för att det är det. Det jag försöker säga är att det känns som att någon annan manifesterar att jag ska skriva vissa saker, bete mig på ett visst sätt, känna på ett visst sätt. Det känns som att någon har dragit ett moln av övervakning – jag skulle säga kontroll – över mig. Dimridåer.

Jag tror att lyrikparken invigdes i lördags. Jag tror att en entitet hittade hit, som inte vill att människor ska tänka och tala fritt. Å jag vill bara säga: Hej! Välkommen! Det finns kärlek här. Det finns inget behov av att komma dragandes med all den där rädslan. Min enda agenda är att vara lycklig. Det borde vara din med! Följ mig så kan du lära dig hur. Det måste vara oerhört tröttsamt, att vara en entitet bestående av rädsla, förvirring och ”håll tyst”. Jag har tyckt att det har varit besvärligt att vara nära det i bara ett par dagar, så du som lever det på heltid måste vara fullständigt utmattad! Kom till mig. Vi kan prata om det.

Kramen!