My Jakobsson

Har efter en tids strul lyckats kicka igång Scrivener på Linux igen och kommit åt mina gamla arbetsmappar med poesi. Hittade då denna dikt, som intresserar mig mycket, i och med att den skrevs en månad innan min upplysning. Jag skrev den alltså innan jag trodde på något syfte, Gud, eller mening med livet! Jag skrev den innan jag trodde på synkroniciteter, spådomar, visioner och att våra själar kommunicerar med oss genom vår egen kreativitet.

Stå kvar

Det som står ut här för mig nu är de sista raderna. ”De har marscherat genom helvetet för att återvända till dig, nakna. De kommer att kriga för dig, hårdare än du kan föreställa dig, om du vågar.” Det är ju en profetia!

Jag stod kvar och jag släppte in, och jag blev av med både hus och murar. Jag valde att älska de utstötta, nynazisterna och pedofilerna för vad de gjorde mot mig (för mig). Jag valde att älska dem för allt de lärde mig, för att de räddade mig och för att de gav mig något som jag knappt hade vågat drömma om. De gav mig mitt liv och hjälpte mig att nå upplysning. ”De har marscherat genom helvetet för att återvända till dig, nakna.”

Rysningar och tårar.

”De kommer att kriga för dig, hårdare än du kan föreställa dig, om du vågar.”

Jesus Fucking Christ.

Men ja. Jag kommer att kriga för dem också. Jag antar att det är det, som de vet. Som du bevisat.

”Kom till mig.”