Rättelse om bön
Jag håller på med att tillgänglighetsanpassa mitt poesiarkiv. Detta sker under stort pust och stön eftersom jag hade byggt det så puckat, att jag nu måste gå igenom varenda dikt rad för rad och ersätta koden. Jag vågar inte be AI om hjälp med det, för att det rör sig om nästan 700 dikter och AI hittar på så mycket tok om man ger den för mycket att göra. Projektet gör dock att jag får en resa genom mina egna ord, och på den resan så hittade jag en av de största spirituella missuppfattningarna som jag har spridit. Denna gång i form av dikten Be.
Det var en period då jag var helt nyligen upplyst, som jag ännu inte hade lärt mig att själv höra mina freaks. Då hörde jag massor av människor i spirituella sammanhang tala om att man måste be sina guider om hjälp, för att de på grund av vår fria vilja inte får hjälpa oss om vi inte ber dem. Detta är inte sant! Våra guider hjälper oss precis exakt hela tiden! De öser hjälp över oss, i stort och smått.
Jag tror att missuppfattningen kommer av, att vi människor inte kan tolka och förstå hjälpen som vi får. Att vi tror att vi är ensamma och gör allting själva. Men så har vissa av oss märkt, att om vi ber om hjälp, då får vi hjälp. När i själva verket det som sker är, att när vi ber om hjälp, då lägger vi märke till den hjälp som vi redan fick. Så bönen är ett verktyg för oss själva, att uppmärksamma hur vi får hjälp av våra guider, eller Gud, Shiva, Allah, Jehova, Universum, vad vi nu vill kalla givaren av hjälpen. Det är också ett verktyg som hjälper oss att fokusera vår egen intention i en och samma riktning. Att bekräfta för oss själva att, ”Det är det här som jag vill.”
Om du tränar dig själv till att lägga märke till hur du får all hjälp du behöver och lite till i varenda vaket och sovande ögonblick, då behöver du inte längre be om något alls. Men har du inte kommit dit, så för all del: be! Det hjälper dig att se att du inte lider igenom livet ensam. Det hela har dock ingenting att göra med ”fri vilja” och att änglar ”inte får hjälpa oss om vi inte ber”. De hjälper så det knakar, det behöver vi aldrig oroa oss för!
För egen del så ber jag ibland, för att det känns skönt. Jag känner mig som en del i ett sammanhang – i ett team – då. Jag kan bli orolig och tänka, ”Ni vet väl om, att jag vill ha det så här?” och då lugnar de mig med någon liten synkronicitet eller mysig känsla. Min bön är inte mer formell än så, att jag tänker något kort till mina guider. Men bönen är till för oss själva, för att rikta vårt eget fokus, och vi gör den precis hur komplex, inrutad av rutin eller enkel och spontan som vi vill. Det är ett fint verktyg som jag varmt rekommenderar! Men det behövs inte. Omhändertagna det är vi alltid, varesig vi ber om det eller ej.