Malenia
Jag har fått en stark känsla av att det är menat att jag ska dela den här videon nedan. Jag fick höra igår, att du har gjort detta så många gånger, men det här är första gången som du lyckas, och sen så blev jag påmind om Malenia. (En person står på toppen av ett berg och håller båda händerna uppsträckta med en flagga fladdrande i vinden, i en segergest.) Malenia är en valfri boss i Elden Ring. Elden Ring är ett spel av FromSoftware, som även har gett ut bland annat Dark Souls och Bloodborne. Jag har två vänner som jag brukar spela dessa spel med, och vi har stångats mot alla möjliga bossar. Det finns några riktigt tuffa, som vi har stångats mot säkert uppemot 10-15 gånger innan vi äntligen har lyckats ta ned dem. Men Malenia..? Jag minns inte längre exakt hur många gånger som vi slogs mot Malenia. Någonstans runt 60 försök gjorde vi.
Det blev en rutin, några timmar om dagen, då vi återuppstod, sprang fram till portalen, åt en krabba, kastade en spell, gick in, slogs, dog, återuppstod, sprang fram till portalen, åt en krabba, kastade en spell… Många gånger så varade fighten bara i några sekunder. Malenia har en helt jävla omöjlig attack som kallas Waterfowl Dance, där hon flyger upp i luften och dyker ned på vad som känns som slumpvis motståndare i en fullkomlig orkan av svärdshugg som är nästintill omöjlig att undvika. Och om man inte undviker den, då dör man närapå helt säkert.
Ingen av oss lärde sig någonsin att säkert komma undan Waterfowl Dance. Min partner hade mer rustning än jag och kunde överleva om han hade full hälsa när han blev träffad, men för min del betydde att ta emot attacken nästan alltid att vi var klara. Varje gång som Malenia flög upp i luften så kände man bara att, ”Jahapp, nu är det dags,” och så lutade man sig rakt in i Hopp och Instinkt. Det var det enda som fanns att göra: att hoppas att ens fingrar skulle trycka på knappen för att ducka i exakt rätt mikroögonblick. Vision av när du tog bort ditt konto från den där webbsidan. OJ! WOW. Ok. Det där blir, i alla fall nu, en kryptisk kommentar, men den som vet, den vet. Jösses herre jävlar, den visionen kom in som en ångvält!! Jag undvek en Waterfowl Dance i mitt verkliga liv, bara på instinkt, en kväll då jag raderade mig själv ifrån en miljö på internet. Ursäkta mig, jag tappade helt tråden, jag sitter och skakar här. Det kom in med en sådan tydlighet, de brukar inte… Det har jämt varit så suddigt, vad som egentligen hände… om det var så viktigt att trycka på den där delete-knappen… men ja... Det var så viktigt.
… och nu så meddelar de att jag har skrivit det som jag skulle skriva här. Så det är dags för videon. Min partner i spelet hör ni inte av intigritetsskäl, vilket skaver lite i mig, för att han är så oerhört rolig! Men det är vad det är. Det är också en synkronicitet. Ja visst ja, det är det! Jag har inte spelat den här bossen i verkligheten ensam. Jag har en partner. Det är bara det, att ingen annan hör att han kommunicerar med mig. Just nu, så är det bara jag som hör honom, telepatiskt i mitt inre. Och nu visar de mig personen på bergstoppen igen, med en stark känsla utav, vi vann!