Mikroinlägg #115
Gick upp vid sju i morse och åt lunch – inte frukost. En rejäl måltid mustig gulaschsoppa och tre skivor bröd. Sen tog jag mig tillbaka till sängen med fyra gosedjur och sov med dem mot kinden i fyra timmar. Ren vila. Avlastning. Känner mig utmattad men omhändertagen, trygg och ompysslad, och här är grejen: jag har en så märklig känsla av att det är en levande människa som tar hand om mig. Inte mina guider. Så vem du än är: tack. Jag behöver verkligen detta. Det har varit tungt att bära själv.